Vi sitter på Pinchos. Jag vet inte om Pinchos i KL har något med Pinchos i Sverige att göra, men tapas har de i alla fall. Mat nu igen? Ja, man måste ju äta nånting, så varför inte tapas? Snart kanske detta är en renodlad matblogg, vi får se hur det utvecklar sig!
Tillbaka på Pinchos. Michelle och jag har fått varsitt glas rödvin och funderar på om de inte hade tänkt att servera något vatten till. Vi fick inte plats ute, så vi sitter längst in i den långsmala restaurangen. Ljudnivån här inne är snudd på skadlig. Folk är bra fulla fast klockan bara är halv nio. Mixern i baren låter som en cirkelsåg. Vi får luta oss över bordet för att höra varandra när vi pratar. In kommer tillslut charkbrickan. korv, lufttorkad skinka, oliver och ostar, både mjuka och hårda. Riktiga ostar alltså. Det här kan ha varit vår enda autentiskt västerländska matupplevelse sedan vi lämnade Sverige. Charkbricka är ju lite av en signaturrätt för oss.
Nöjda och glada lämnar vi restaurangen, imorgon ska vi se om vi kan få en glimt av Petronas Twin Towers!
0 kommentar(er)
