Klockan är 09:15 och vi är utcheckade och klara för att åka med vår pick-up som ska ta oss till busstationen. Vi har bokat buss och båt till Phu Quoc [Foo Kwok]. Efter 20 minuters väntan blir vi lite oroliga, och Michelle ringer till resebyrån. De förklarar att pick-upen är 09:15 PM (21:15), och att vi ska åka sleeper bus först ikväll! Vad man har emot 24h-systemet vet jag inte.
Med en extra dag i stan bestämmer vi oss för att kolla in Saigons krigsminnesmuseum. På vägen dit hittar Michelle sin favoritjulgran alla kategorier!
Museet består av 3 våningar med bilder och text från Vietnamkriget. En stor del av utställningen består av otäcka bilder på sårade och döda vietnameser, vuxna som barn. Utanför museet finns också en samling tillfångatagna amerikanska krigsfordon på utställning.
21:30 blir vi upphämtade för att åka till busstationen. Till en början är vi imponerade över komforten i sleeper busen, den verkar hyfsat modern och bekväm. Så fort vi börjar rulla förstår vi dock att det inte kommer bli mycket sömn. I Sydostasien tutar man ju som bekant inte för att påvisa fara, utan på grund utav att man överhuvudtaget befinner sig på vägen. Jag tutar, alltså finns jag. Dessutom har man ju en lite aggressivare körstil än hemma i Sverige. Två timmar före båten ska gå kommer vi till hamnen. Michelle snarkar sig (bokstavligen) igenom väntetiden. Båtresan i sig går lugnt till, och vi får njuta av vietnamesisk skönsång på högtalaren i ytterligare två timmar innan vi når land.
1 kommentar(er)
